Kastkurs Skagit Dag 2

Andra dagens kastkurs bjöd på samma glädje och trevnad som första dagen. Lite mer ömmande armar bara.
Vi började med att repetera gårdagens kastövningar. Motivationen och fokuset fanns där men det fungerade inte riktigt som jag hade tänkt mig. Min högerarm hade bestämt sig för att leva sitt eget liv och bjöd på mer och mer smärta ju längre dagen gick. Som högerkastare är egentligen högerarmen den arm man ska ha minst ont i. Den är till för att styra spöt och linans riktning och ingenting annat. Detta förutsätter givetvis att kastet utförs på rätt sätt. Jag försökte och försökte men det fungerade inte alls. Efter en kort stunds iakttagande knäckte kastistruktören koden. Jag drar in höger arm mot kroppen i framkastet vilket medför att spö och lina följer efter och jag får linan för nära mig, vilket i sin tur medför att jag instinktivt reagerar med att rygga åt vänster (det ser ut som om jag niger). Dessutom faller jag tillbaka med butten mot kroppen på ett felaktigt sätt, vilket bidrar till att jag vill kompensera framkastet med både kroppen och högerarmen. Dessa två olater är nog de som stör min kastning mest och som jag, tillsammans med mer distinkta och bestämda rörelser, ska träna på mest. Utan instruktör hade detta fel förmodligen inte uppmärksammats och jag hade garanterat haft en inflammerad högerarm innan sommarens slut.

Under denna helg har vi filmat varandras kastning och jag kan säga att det inte är en enormt vacker syn alla gånger men ack så givande och rolig. Man ser sig själv från ett helt annat perspektiv och kan visuellt se vad man gör fel, och, inte att förglömma, vad man gör rätt.

Jag hoppas och tror att jag inom kort kommer att behärska skagittekniken så pass bra att jag effektivt och avslappnat kan börja fiska med krok och skjuta ut lina. Det blev inga 15 meter skjutlina för min del (jag valde själv att avstå detta moment), men snart så…och då nöjer jag mig inte med 15 meter!

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi alla tre har haft två underbara dagar! Det har varit roligt, trevligt och enormt givande. Tack vare denna kurs och en enormt duktig instruktör har vi alla lärt oss grunderna, och det är det viktigaste för att kunna utvecklas. Gubben min, som aldrig provat skagit tidigare, har utvecklats enormt på bara två dagar. Roligt att se!

Tack igen till Mogge Wiklander i Sundsvall, som med sin kunskap och sitt engagemang tillsammans med sin sociala och positiva personlighet givit oss kunskaper för framtiden och en helg att minnas!

Note to self: Sluta överanalysera och bli mer ond!

Kastkurs Skagit Dag 1

Vilken härlig dag! Den bästa dagen i Ljungan någonsin!
Pappa, gubben och jag själv anlände till Viforsen, Ljungan kl 8:30 för att starta kastkursen klockan 9:00. Kastinstruktören var redan där. Vi började dagen med kaffe, äggmacka och lite snack. Vädret var bättre än förväntat men mulet och kallt. Det var dock uppehåll och ingen vind att tala om. Det gråa vädret och kylan uppvägdes snabbt av rolig träning, trevligt sällskap, fin natur och en älv full av vakande harr.
Efter avslutad frukost fick vi allmän information och teoretisk kastinstruktion om skagittekniken. Därefter en demonstration av hur man praktiskt utför skagitkast. Det såg enkelt ut, men när vi själva skulle träna insåg jag snabbt att allt inte är så enkelt som det ser ut. I alla fall inte för en total gröngöling inom flugfiske som jag själv. Däremot kan jag, efter bara en dag, konstatera att detta är en teknik man snabbt kan lära sig med rätt hjälp, och jag kan med säkerhet säga att det jag lärt mig under en dag med kastinstruktör säkerligen hade tagit en hel säsong att lära sig på egen hand.
Till en början gick det mesta dåligt, men glädjen av att lyckas med ett kast uppväger alla 100 dåliga kast. Att känna hela kastet i spöt är en mäktig känsla.
Vi började med att bara träna på att rulla ut linan. Det låter kanske enkelt men jag kan lova att det inte är lätt som en plätt. Jag vet hur jag ska göra och hur jag inte ska göra men i praktiken fallerar teorin. Ibland lyckas det och då är jag glad, då blir jag motiverad och orkar 100 dåliga kast till.

Dagens utrustning: Loop Black Line 12´4″ klass 8/9. Lina Skagit Vision 550 grains.

Under dagen har jag fått bort en del olater, bland annat att göra ett litet hopp i framkastet, ducka genom hela kastet (trots att det inte finns någon krok på tafsen), krampa tag i spöt med båda händerna (vilket i och för sig endast försvinner efter att jag blivit trött, mycket trött). I stället har jag lagt till med andra egenheter, som att dra upp vänster knä i framkastet. Mycket märkligt, men i morgon ska även det bort.
I morgon ska vi lära oss att skjuta ut lina. 15 meter ska vi tydligen klara. Jo, tjena! Men vi har en utomordentligt bra instruktör så det går säkert bra, det också.
Jag ser med glädje och förväntan fram emot morgondagen då jag ska skjuta ut dom där 15 metrarna rakt och fint över älven!

Träning ger färdighet – så sant som det är sagt!

Stort tack till vår fenomenala kastinstruktör som på ett otroligt engagerat, tydligt, konstruktivt, positivt och pedagogiskt sätt talar om för oss hur vi ska (och inte ska) göra!

Flugfiskekurs

Helgen den 10-11 maj blir det kastkurs i Ljungan. Två hela dagar av nyttigt och roligt lärande i en härlig miljö. Jag är spänd av förväntan och ivrig att lära mig. Längtar!
Kastkursen utförs utan krok på tafsen, vilket är tur för alla medverkande då jag inte kan ta ansvar för var jag ankrar min fluga…

Vad jag bör tänka på efter tidigare (ganska obefintliga) kasterfarenheter:
#Slappna av.
#Inte göra rörelserna för fort, och framförallt inte för ryckigt.
#Inte gå för långt fram i framkastet.
#Inte använda högerarmen mer än nödvändigt.
#Upphämtning. Till en början nöjer jag mig med vilken upphämtning som helst, bara det blir någon form av upphämtning.
#Inte vara rädd för kroken (när den väl är på)
#Tålamod, Tålamod, Tålamod

Jag kan konstatera att två dagars kurs är absolut nödvändigt!

Jag är frälst

Skagit heter min frälsare!
Jag har varit skeptisk mot denna kastteknik men jag erkänner mig besegrad! Det här är grejen för den som är nybörjare på flugfiske med tvåhandsspö, och i synnerhet om man är rädd för att kroka sig själv. Jag borde ha lyssnat på min kloke far som redan för ett år sedan tyckte att jag skulle utöva skagittekniken. Som vanligt lyssnar man på sina föräldrar senare än man borde…

Vi anlände till Ljungan strax före åtta på morgonen 25/4. Vattenflödet var gissningsvis 130 kbm/s. Vattentemp 4,7 grader. Solen gassade.
Vi stationerade oss i Viforsen av den enkla anledningen att det är ett utmärkt ställe att öva flugkastning på utan att störa andra som effektivt vill fiska.
Jag vadade ut med mitt 12,4 fots spö klass 8/9 för att testa en ny lina. Det var en kapad Hoover/Intermidiate klass 9/10 och det funkade inte alls. När flugan fastnade i spötoppen för femtioelfte gången gav jag upp och vadade tillbaka till torra land. I samma stund kom en annan flugfiskare och hans två härliga söner ner på stranden. Han började genast fråga vad vi hade för utrustning och snart framkom det att han gärna ägnade sin fritid till att lära andra kastteknik. Han började med att berätta om skagit och det slutade med att han ägnade all sin tid till att ge instruktioner och tips om hur man ska göra och inte göra. Han monterade spö efter spö så vi fick prova olika vikter. Till slut tröttnade sönerna på att fiska och han blev tvungen att packa ihop och åka hem. Han hade löst fiskekort men fiskade ingenting själv eftersom han var fullt upptagen med att instruera oss. Jag lyfter på hatten för denna trevliga människa som så genuint ville hjälpa oss. Och jag lyfter på hatten för hans söner som hade tålamod med oss.

Denna dag i Ljungan må ha varit den minst effektiva rent fikemässigt men det var den absolut mest givande dagen i Ljungan någonsin!
Vi träffade även ett par andra trevliga fiskekamrater vid strandkanten som hade lika mycket fotoutrustning som fiskeutrustning. Det visade sig att båda var fotografer till yrket (varav en av dem fotar för tidningen Flugfiske i Norden http://www.flugfiskeinorden.se/, som för övrigt är en mycket trevlig och läsvärd tidning) och båda har ett stort intresse för fiske och avkoppling i naturen. Vad roligt det är att träffa trevliga och likasinnade människor!

Sammanfattningsvis kan jag säga att dagen resulterade i att pappa hade ont i armen (tennisarmbåge ock kalkaxel på samma gång ), gubben min var lyrisk och jag var både lyrisk och hade ont överallt. Gemensamt hade vi att alla var på gott humör trots våra individuella åkommor. Vilken givande dag! Jag lärde mig mer på ett par timmar än jag gjort sen jag började med flugfiske och jag är mer taggad än någonsin!

Stort tack till Mogge och ni två fotografer!

What the hell is skagit?
Kika gärna in på denna länk:
http://www.youtube.com/watch?v=MtOA6m0ZCVc

Laxssäsongen närmar sig

Sommaren närmar sig och laxsäsongen likaså. När man bokat boende och betalat de förbeställda fiskekorten känner man att årets laxsäsong inte är så långt borta längre. Man har längtat och våndats hela vintern men nu spritter det i kroppen. Det är visserligen två och en halv månad kvar till den stora resan, som är lagd ganska sent på säsongen detta år, men boendet i Beiarn och Saltdal är bokade och fiskekorten i Saltdal är klara så det känns som man är halvvägs där.
Innan dess ska jag hinna lära mig flugfiska på en så pass god nivå att jag kan koncentrera mig på att få ordning på linan och vandra två steg nedströms samtidigt…

Fiskekort: ”Ett på ofta styvt papper utfärdat tillstånd för fiskare att – mot en måttlig avgift – förlora sina beten inom ett specificerat område”

Nya brillor

För någon månad sedan satt jag hos min käre far och bläddrade i en fiskekatalog. Jag fastnade vid uppslaget om solglasögon och bestämde att innan årets laxsemester måste ett par solglasögon införskaffas. Dels som solskydd, men mest som skydd för ovälkomna krokar som kommer flygande. Jag har sedan tidigare ett par svetsglasögon som visserligen fyller funktionen som krokskydd men dom är varken snygga eller praktiska för övrigt.
Någon vecka senare fick jag ett fint inslaget födelsedagspaket av min far. Jag må hävda bestämt att jag är för gammal för det här med födelsedagspresenter, men när jag öppnade paketet innehållande just de solglasögon jag tidigare tittat ut i fiskekatalogen var känslan av att vara barn hjärtligt välkommen. Tack världens bästa pappa!
Dessvärre har jag inte kommit ut på en enda fisketur ännu, men den som väntar på något gott…

Guideline Alta

Flugbindning Del 1

Om man ska fånga en lax på en egenbunden fluga måste man först binda en fluga. Min käre far har samlat på sig flugbindningsmaterial under 40 års tid så jag tänkte att det skulle bli en lätt match…säg goddag du, var sjutton börjar man när det finns 114 hårmaterial och lika många fjädrar på bordet?! Dessutom finns det 10 olika saxar ämnade för olika ändamål. Sax hit. Sax dit. Sax på tvären. Sax kors och tvärs…

Born 2 fish

Sedan barnsben har fiske varit en del av mitt liv. Man kan nog säga att det var ofrånkomligt att just fiske skulle komma att bli mitt största intresse.
Min pappa har fiskat i hela sitt liv och jag, med resten av familjen, har följt med på åtskilliga fiskeresor till Norge. Jag minns dom väl och jag minns dom med glädje. Vid just den tidpunkten var kanske inte fiske det som tilltalade mig mest, men jag tyckte det var skönt att åka från Stockholms hetluft till rofylldheten i naturen. Jag upptäckte dock ganska snart att älvarna i NordNorge är otacksamt kalla och myggen oförskämt närgångna. Jag hade hemlängtan inom 24 timmar. Redan till nästa sommar var dock både det kalla älvvattnet och myggorna glömda och jag längtade åter till Norge. Som den tonåring jag var längtade jag dock hem igen efter första myggbettet.

Idag är det annorlunda. Idag ser jag skönheten i naturen, harmonin i miljön och spänningen i fisket, och jag skulle ge vad som helst för att få stå i en älv dagarna i ända. Myggorna och det allt som oftast kalla älvarna är en del av härligheten.

Första gången jag fiskade minns jag inte men jag har många andra starka minnen av åren som gått.
Jag minns min första lax i Målsälv. Jag var nog inte mer än 13 år och pappa satte ihop ett spö med fluga och plastkula. Han hade säkert en förhoppning om att en harr skulle haka på och väcka ett fiskeintresse till liv. Jag fick en lax på 3,5 kg, som för övrigt blev den största landade laxen den semestern. Mitt fiskeintresse var fött. Flugan var en Professor stl 10 som idag har en något skadad krok.

Jag minns när jag fick min första Ambassadeur av pappa för några år sedan. Det var en classic 5000 tillsammans med ett spinnspö av märket Sjösländan SS Pro 10 fot 5-30 gram.
Jag testade utrustningen första gången i Ljungan och har nog aldrig använt så många svordomar under en och samma dag. Inte för att utrustningen var dålig på något vis utan för att jag inte förstod hur man kastar med något annat än en haspelrulle. Jag betalade 120 kr för ett fiskekort och ägnade 95% av tiden till att trassla ut lina ur rullen. Jag överdriver inte när jag säger att det såg ut som ett illa byggt skatbo. ”Du lär dig” fick jag höra men trodde inte en sekund på det och tyckte kort och gott att det var en dum idé att överge haspelrullen. Varför krångla till allt?, tänkte jag.
Idag kan jag knappt kasta med en haspelrulle och använder min trotjänare Ambassadeur i alla möjliga, och omöjliga, situationer. Den har bland annat lyckats landa en lax på över 10 kg i Beiarälven.

Första gången jag fick ett tvåhands flugspö i handen (vilket inte är länge sedan) svor jag lika mycket som första gången jag provade min Ambassadeur i Ljungan. Dumheter, tänkte jag, det finns ju Ambassadeur! Varför krångla till allt?
Sommaren 2013 gav jag flugfisket en andra chans och vadade grinigt ut i Beiarälven med pappas flugspö och blev helt såld!
Jag kommer inte överge min Ambassadeur, den kommer bara få en finare plats på hyllan för att ge plats åt mitt nyväckta intresse, flugfiske.

En blogg om fiske och flugbindning