Bananfluga

Det här med flugbindning är en djungel av material, mönster och teorier. För ungefär ett år sedan band jag min första fluga, en sunray shadow. Efter det har det blivit en hel del flugor av mycket varierande form och kvalitet. Jag tragglar mig fortfarande fram i denna djungel av hår och fjädrar. Målet är att så småningom klara av att binda klassiska laxflugor. Det känns långt borta så under tiden tränar jag genom att göra lite egna hårkreationer. Jag tänker ofta att jag ska följa ett vedertaget mönster men det spårar för det mesta ur redan innan jag fäst bindtråden.

Jag har sett otaliga varianter av ”Bananflugan”. Efter mina försök finns tre varianter till.

P1010793

Nedan finner ni en av många bindbeskrivningar på Bananen. Flydressing.se. Flugbindare: Tobbe Hedin.

http://www.flydressing.se/bindteknikflugmoenster/steg-foer-steg-flugbindning/bananen-tubfluga.aspx

Solsken och strandhäng

Normalt sett tillbringar man dagen på stranden iklädd badkläder på en handduk eller i en solstol. Själv tillbringar jag dagen på stranden iklädd shorts, linne och gummistövlar med flugspöt i högsta hugg. Jag gissar att förbifarande individer fick sig ett gott skratt när dom for förbi södra dellen i helgen.

Det har varit en helg fylld av solsken, kastövning och bromsbett, det ena trevligare än det andra. Kastningen gick inget vidare denna gång och jag tror att det största problemet är att jag vrider in spöt mot kroppen efter stoppet i framkastet. På så vis dödar jag linbågen och får flugan att ändra riktning in mot kroppen. Jag klarade mig dock med nöd och näppe från att sätta flugan i nacken. Trött satte jag mig på en sten och lämnade platsen åt gubben som ville prova skagit igen. Hör och häpna, utan överdrift, drog han med sig halva grönskan vid strandkanten och satte flugan i min rygg.  Efter helgens bravader är det inte bara solbrännan som svider.

Idag skulle gubben införskaffa en skagitlina men det slutade med att jag gick ut ur butiken med en 575 grains lina. Jag inbillade mig att jag skulle ha en lättare lina till mitt klass 9 Hardy spö. Mina aningar visade sig vara riktiga, 575 grains kändes mycket bättre anpassat till det spö jag använder. Gubben får ta över min 650 grainare istället så han kan klippa pappas gräsmatta :)

I morgon kommer systerdotter på besök så det kommer bli ett uppehåll i kastövningar till förmån för umgänge med världens bästa och häng på Glada Hudik Summer Week. De gröna stövlarna ställs på hyllan men finns kvar på benen i en vit variant.

IMG_0133

Miss Hardy

I förra veckan testade jag mitt nya spö på riktigt för första gången. Med tanke på att det inhandlades för ca en och en halv månad sedan kan jag bara säga att det är skandal! Var tar tiden vägen?!  Jag efterlyser 48 timmar per dygn! Hur som helst åkte jag, med mitt trogna följe, till Viforsen i Ljungan för att öva flugkast. Det var fint väder och inget folk. Perfekt! Iförd vanliga gummistövlar utan ventilation gav jag mig ner till strandkanten för att återuppta instruktionerna från tidigare kastkurs. Jag kan konstatera att det är bra att underhålla nyinlärda kunskaper. Att vänta en och en halv månad innan man tränar igen är ungefär som att gå ett steg framåt och två steg bakåt. Ingenting fungerade denna dag och missnöjd som jag var efter dagens slut tvingade jag mitt följe att åka till lugnt vatten i södra Dellen dagen därpå. Jag inbillade mig att det skulle fungera bättre utan strömmande vatten. Jag hade fel, det gick precis lika illa som dagen innan i Ljungan. Men så plötsligt kommer gubben min fram och säger ”Gumman, nu ska vi dansa”. Knasboll, tänkte jag, men okej en dans är ju alltid trevligt. Han tog tag i mina axlar och sa åt mig att kasta (konstig dans tänkte jag) men han vred mig runt hela kastet, vilket resulterade i en fin linbåge och en sträckt tafs. Jag förstod snabbt vikten av att vrida kroppen genom kastet. Jag har alltid hatat att dansa men plötsligt har dansa fått en helt annan innebörd. Resten av dagen bestod av kommentaren ”dansa, gumman, dansa” . Jag avslutade dagen med ett kast som innehöll både dans (vridning), upphämtning och en perfekt sträckt tafs, men eftersom jag ännu inte börjat skjuta någon lina tvingade jag åter mina trogna kompanjoner till Dellen dagen därpå. Vi hittade lä vid en camping på norra dellen och laddade snabbt spöna. Allt jag hade i huvudet var ”dansa”och Jag och Hardy dansade ut halva skjutlinan flera gånger. Det börjar kännas riktigt bra och jag är riktigt nöjd med Hardy som sköter sin del med bravur!

Mitt nya flugfiskespö

Idag har varit en bra dag, trots att Sverige förlorade VM-semifinalen mot Ryssland. I morse hittade jag ett spö på Blocket som var intressant, och efter 14 koppar kaffe och mycket övervägande styrdes bilen mot Bollnäs. Det behövdes inte många minuter innan affären var klappad och klar och jag har nu, äntligen, ett 14 fots spö klass 9 i min ägo. Det blev ett Hardy demon.

Rekommenderad vikt för skagitlinor till detta spö är 550-600 grains. Jag beställde en 650 grains lina i måndags (innan jag hittade detta spö)… Vad blir skillnaden mellan 600 och 650 grains?…Typ 3,24 gram…Kan det verkligen ha så stor betydelse? Provar man inte får man aldrig veta :)

Min nya lina

Jag har beställt en lina. En skagitlina. Min första skagitlina.  Jag är förväntansfull! Det känns hur bra som helst, förutom att jag inte har något vettigt spö som passar linan.

Jag kan nog erkänna att jag börjar i fel ände (eller i rätt ände, det beror på hur man ser på saken…) Hur som helst väntar nu en 650 grains lina på avhämtning till ett spö som inte finns… Får använda gubbens gamla  14 fots Bringsens spö tillsvidare…vem vet, det kanske fungerar hur bra som helst…

En blogg om fiske och flugbindning