Miss Hardy

I förra veckan testade jag mitt nya spö på riktigt för första gången. Med tanke på att det inhandlades för ca en och en halv månad sedan kan jag bara säga att det är skandal! Var tar tiden vägen?!  Jag efterlyser 48 timmar per dygn! Hur som helst åkte jag, med mitt trogna följe, till Viforsen i Ljungan för att öva flugkast. Det var fint väder och inget folk. Perfekt! Iförd vanliga gummistövlar utan ventilation gav jag mig ner till strandkanten för att återuppta instruktionerna från tidigare kastkurs. Jag kan konstatera att det är bra att underhålla nyinlärda kunskaper. Att vänta en och en halv månad innan man tränar igen är ungefär som att gå ett steg framåt och två steg bakåt. Ingenting fungerade denna dag och missnöjd som jag var efter dagens slut tvingade jag mitt följe att åka till lugnt vatten i södra Dellen dagen därpå. Jag inbillade mig att det skulle fungera bättre utan strömmande vatten. Jag hade fel, det gick precis lika illa som dagen innan i Ljungan. Men så plötsligt kommer gubben min fram och säger ”Gumman, nu ska vi dansa”. Knasboll, tänkte jag, men okej en dans är ju alltid trevligt. Han tog tag i mina axlar och sa åt mig att kasta (konstig dans tänkte jag) men han vred mig runt hela kastet, vilket resulterade i en fin linbåge och en sträckt tafs. Jag förstod snabbt vikten av att vrida kroppen genom kastet. Jag har alltid hatat att dansa men plötsligt har dansa fått en helt annan innebörd. Resten av dagen bestod av kommentaren ”dansa, gumman, dansa” . Jag avslutade dagen med ett kast som innehöll både dans (vridning), upphämtning och en perfekt sträckt tafs, men eftersom jag ännu inte börjat skjuta någon lina tvingade jag åter mina trogna kompanjoner till Dellen dagen därpå. Vi hittade lä vid en camping på norra dellen och laddade snabbt spöna. Allt jag hade i huvudet var ”dansa”och Jag och Hardy dansade ut halva skjutlinan flera gånger. Det börjar kännas riktigt bra och jag är riktigt nöjd med Hardy som sköter sin del med bravur!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.