Naturens konstverk

I väntan på att fiskesäsongen drar igång njuter jag av naturen och dess underverk. Det är för mig hänförande att se vad naturen kan åstadkomma. Samtidigt slås jag av sorg över hur vi människor sakta förstör dess skönhet. För mig är det viktigt att uppskatta det lilla i livet och detta är några små saker i storheten.

Görväln, Stockholm
Görväln, Stockholm

DSC00362 (3)
Görväln, Stockholm

Görväln, Stockholm
Görväln, Stockholm

Görväln, Stockholm
Görväln, Stockholm

Hudiksvall hamn
Hudiksvall hamn

Höga kusten
Höga kusten

Julklapp och nytändning

Efter en höst med blogguppehåll och fiskedvala fick jag nytändning efter en oväntad men otroligt uppskattad julklapp. Det var en vän till gubbens döttrar som dök upp med en stor julklapp under armen. Julklappen innehöll en hel samling diverse bindmaterial och verktyg samt varsin finöl och en flaska vin. Rörd! Tack Mattias!

Nu kör vi igen! :)

Kärlek
Kärlek

Beiarelva 2014 – Jag saknar ord

Vi anlände till Beiarn efter en vecka i Saltdal och möttes till vår förtvivlan av en älv grumligare än befarat och grumligare än någonsin. Siktdjupet var i stort sett obefintligt och vattnet var fullt av partiklar som flöt runt och bildade en älv som såg ut som välling. Träffade en norrman som liknade det med att fiska i cement. På vår väg längs älven till boendet på Beiarn Turistcenter såg vi heller inte en enda fiskare. Allt vi såg var en grå älv med stränderna full av grå lera. Vibeslutade snabbt att inte lösa fiskekort utan vänta till dagen därpå och hoppas på att älven skulle klarna, om än bara en aning så man kunde se var man satte fötterna. Klockan 6 morgonen efter stod vi i cementet på Trones och dängde ut flugor vi inte trodde vi skulle behöva använda. Ingen av oss kände något och dom få men tappra fiskare vi träffade såg lika uppgivna ut som vi kände oss. Dagen därpå såg älven något bättre ut så vi löste ytterligare ett fiskekort på Trones och fortsatte, helt utan förhoppning, harva med våra flomflugor. Pappa hade en dragning men det var också det enda som skedde innan älven återigen blev så grumlig att man inte såg sina fötter ens inne vid strandkanten. Nästkommande dag åkte vi tillbaka till Saltdal och löste fiskekort där istället.

Sista dagen på semestern gjorde gubben ett sista försök i Beiarn. Efter två timmar gav han upp och resten av dagen tillbringade vi alla tre på verandan med varsin öl och hängande huvuden. Idag lämnade vi  vemodigt Beiarn för i år och hoppas att Beiarelva får tillbaka sin vackra turkos karaktär till nästa år. Någon vackrare plats har jag aldrig upplevt. Tills nästa år ska jag minnas hur älven brukar se ut och den 10 kilos lax jag landade där första året.

Beiarelva och utloppet av Tollåga

Beiarelva och utloppet av Tollåga
Beiarelva och utloppet av Tollåga 10 augusti 2014

Innerholmen
Innerholmen

När man inte fotar lax får man fota annat
När man inte fotar lax får man fota annat

Vemodig hemresa
Vemodig hemresa

Beiarelva som den såg ut när jag slog pb på 10 kg lax
Beiarelva som den såg ut när jag slog pb på 10 kg lax

 

För fortsatt uppdatering om älven följ Beiarelva på Facebook https://nb-no.facebook.com/Beiarelva

 

Min första fisk på fluga!

Jag har fått min första fisk på flugspö :) Mitt 14 fot klass 9 Hardy Demon och en egenbunden tubfluga resulterade i två stycken blanka havsöringar. Dom vägde inte mer än uppskattningsvis ett kilo tillsammans, men det spelar ingen roll, jag är nöjd ändå! Mitt mål detta år var att fånga en fisk, vilken som helst och oavsett storlek på flugspö och det lyckades jag med. Dessutom med en fluga jag själv knåpat ihop efter påhittat mönster.

Denna kreation resulterade i mina två första fiskar på flugspö. Fångade en sen kväll i en grumlig del av Saltdalselva.

Givetvis hade det varit extra roligt om det hade hakat på någon större fisk men det får bli nästa års mål. I höst kommer jag fortsätta kastträna och finslipa skagittekniken, vilket är absolut nödvändigt då 99 procent av mina kast blir allt annat än de ska.

Vi fiskade i Saltdal i sex dygn. Under hela tiden var vattennivån i älven lägre och varmare (15-17 grader) än önskvärt. Nedre delen av älven var grumlig medan resten av älven var kristallklar. De tre första dygnen fiskade vi på en av de nedre sträckorna där vi lyckades bra förra året. Det här året bjöd dock bara på små havsöringar under kilot. Följande dagar fiskade vi högre upp i älven där vattnet var klart, vilket resulterade i att mina fiskekamrater tappade varsin stadig lax och landade varsin på tre respektive två kilo. Sista fiskedygnet hade jag inte känt något annat än småfisk. Lätt frustrerad bestämde jag mig motvilligt för att montera ihop spinnspöt och hakade på en silver Toby 20 gram (behövs inget annat i draglådan om man fiskar efter lax och havsöring i älv. Tack ABU för den! :) ). Tyvärr fanns det bara två kort kvar där vi ville fiska så min käre gubbe blev utan och fick agera assistent. Han gick plikttroget med mig när jag skulle göra mina första kast med det motvilligt monterade spinnspöt. I färd med att jag okoncentrerat vevade in mitt tredje kast drog det på en stadig havsöring. Jag var inte alls beredd varpå jag inte lyckades göra något mothugg. Sekunden senare for den upp i ytan och krängde vilt bara några meter från mina fötter. Jag hade ingen som helst kontroll och plötsligt tog draget en rejäl lufttur rakt emot oss. Draget missade gubben med några centimeter och fortsättningsvis agerade han assistent på betryggande avstånd. Några timmar senare fick han gladeligen hjälpa mig att landa en liten lax. Den vägde bara 1,6 kg men platsen jag valt att fiska på kunde nog inte vara mer besvärlig. Hade det varit en större lax som beslutat att dra uppströms hade jag blivit tvungen att ta ett snabbt beslut att antingen förlora fisken eller ta en simtur. Förmodligen hade jag simmat. Laxfiske är en uppfriskande galenskap!

Ett tips när man är vid en ny älv eller har för avsikt att fiska en ny sträcka som man inte vet något om är att reka innan fiskedygnet börjar. På så vis slipper ni ägna halva fisketiden åt att hitta fiskeplatser, parkeringar, stigar och dylikt. Man ska vara trött efter fiskedygnets slut, inte före!

Hur var det nu en Perry Poke skulle se ut..?
Hur var det nu en Perry Poke skulle se ut..?

Nattfiske
Nattfiske

Spöstöd
Spöstöd

Os
Os

Laxlängtan

Både Beiarelva och Saltdalselva har för en tid sedan öppnat för fiske. Beiarelva närmar sig en samlad fångstsvikt på ett ton. Saltdalselva är snart uppe i en samlad vikt av 1,2 ton. Varje dag kollar jag laxbörsen och vattenstånd. Det är verkligen inte bra eftersom resten av dagen består av överanalyseringar och jämförelser av tidigare års fångster och flöden. Tiden går långsamt men om 1 vecka står vi där i älven med spöet i högsta hugg och med allt för stora förväntningar. Under tiden dekar jag ner mig i alla gamla fisketidningar som har någon artikel om flugfiske med tvåhandsspö efter lax och havsöring. Det är inte heller bra eftersom ju mer jag läser desto större blir förvirringen, överanalyseringen och oron över om jag verkligen har tillräckligt med utrustning. Har jag ens rätt utrustning?! Har jag bundit tillräckligt med flugor? Har jag bundit ”rätt”flugor”? Kommer jag överhuvudtaget få ut linan så jag kan fiska med de flugor jag kanske bundit rätt? Tänk om jag inte lyckas få en enda sträckt tafs på 2 veckor?! Herregud! Jag har laxångest redan! Dags att, för 140:e gången läsa den enda artikel som gör mig lugn. ”Sju nycklar för laxen” av Mikael Engström i tidningen Allt om flugfiske nr 3 2014.  http://alltomflugfiske.se/

I samma nummer av tidningen skriver chefredaktören Nicolas Jändel om laxfiskets besatthet. Jag har läst och hört det ett flertal gånger tidigare; Har man en gång fått lax är man fast och fisket efter lax blir snabbt ett beroende, en besatthet och många gånger ren galenskap. I filmen ”Laxfiskare” säger man att ”Laxfiske är ingen vetenskap, det är ett tillstånd”. Jag kan inte annat än att hålla med. Laxfiske gör något med hjärnan och själen, på både gott och ont. Kalla det tillstånd, galenskap eller sjukdom. Hur som helst är det, enligt mig, ett fantastiskt fiske innehållande allt fån längtan, spänning och återhämtning, till frustration och ibland till och med ångest. Hur man orkar gå pool efter pool dag efter dag utan att ens känna en dragning har jag inget bra svar på. Jag vet bara att varje dag är precis lika spännande och full av förväntan som dagen innan. Varje kast tror man att det är nu det händer, det är nu det där efterlängtade draget kommer och tyngden i spöet får adrenalinet att sprudla. Det är märkligt att man aldrig tröttnar. Visst kan man tjurna till och sätta sig i vindskyddet och säga att man aldrig någonsin mer kommer sätta sin fot i  älven och önska att man var hemma och jiggade abborre istället. Tio minuter senare står man ändå i älven igen, lika glad, rofylld och förväntansfull som tidigare.

Flasktuber

Jag älskar att binda flugor på flasktuber! Antagligen beror det på att det inte ryms så mycket material så tålamodet hinner inte ta slut. Min personliga favorit av flasktuber är modellen från Loop.

Med två veckor kvar innan bilen sätter kurs mot Saltdal och Beiarn inser jag dock att av de 60 flugor (ej inkluderat det 20-tal som är borttappat eller bortskänkt) jag bundit under vinterhalvåret är av modell större. Med andra ord blir det nog en del flugbindning av modell mindre i veckan, med all säkerhet några flasktuber.

Här är tre stycken, som enligt mig, är av modell mindre.

 

P1010758

Jag beundrar dom som binder imitationsflugor av knott, mygg och myror!

En blogg om fiske och flugbindning